Cristina skrev pjäs på en skola

Dramatikern Cristina Gottfridsson i Malmö är en av de medlemmar i Centrum för dramatik som fått jobb genom Centrum. Hon tog också kontakt med kollegan, författaren Stina Sturesson och tillsammans fick de jobb i ett projekt på nya Stenkulaskolan i Malmö.

– Resultatet av projektet blev pjäsen Kannibalringen som är på 40 sidor, berättar Cristina Gottfridssson.

Den specialklass i mellanstadiet (en 4-5:a) Cristina fick komma till består av åtta elever med olika grader av hörselskador. Bara två av eleverna är ursprungssvenskar, de övriga kommer från Serbien, Kroatien, Polen, Irak och Palestina.

– Min ursprungstanke var att läsa för barnen och prata dramatik. Men så blev det inte. Barnen ville göra filmmanus eller en pjäs, och det blev en pjäs.
– Redan första gången började vi skriva manus. Barnen fick bestämma vilka karaktärer de ville vara. Sedan spånade vi fram handlingen och gjorde ett synops tillsammans, berättar Cristina.

Med hjälp av en dator som visade texten på storskärm kunde eleverna följa hur replikerna växte fram.

– Eleverna blev väldigt engagerade. Vissa ville sitta med hela tiden, medans andra tog rast emellanåt, säger Cristina Gottfridsson.

Det första mötet ägde rum på våren 2009 och tog en eftermiddag. Genom att Centrum kunde bidra med pengar behövde skolan bara betala 500 kronor. Sedan sökte skolan projektpengar från Skapande skola och det var när dessa pengar kom till hösten som Stina Sturesson kopplades in.

– Vi fick då ett antal timmar i veckan och körde två eftermiddagar i veckan under en period. Vi delade upp oss så att en skötte dramaturgin och en skrev dialogerna.

Sammanlagt tog hela projektet fyra veckor.

– Eftersom jag sedan tidigare känner klassen då min son går där, kunde jag även ta vissa pedagogiska grepp. Jag fick ta kommandot och skrev till exempel en roll med status till en elev som jag visste hade låg status i klassen. En som inte pratade så mycket fick en pratroll.
– Vi repeterade snabbt och kunde redan efter fem repetitioner ha en visning för föräldrar och lärare, berättar Cristina.

De här barnen möter ju flera svårigheter när de ska jobba med texter. De är hörselskadade, vilket ju också ger påverkan på språket och bara en av dem med utländsk bakgrund har föräldrar som talar svenska i hemmet.

– Men de lärde sig replikerna utantill! Det gick till så att vi repeterade med texterna på väggen och på papper och de älskade sina pappersmanus, berättar Cristina. Och det var en prestation eftersom det är väldigt mycket text.

Kannibalringen som ju innehåller mycket som kommer direkt från barnen, är en saga om älvor, spöken, riddare och mafioso.

– Nu när de börjar närma sig puberteten är det andra kriterier som gäller. Nu tänker de inte längre saga utan driver mer med verkligheten som att den minste i klassen ska spela lärare och så finns också sprit med som en tanke, berättar Cristina.

Även för detta projekt sökte skolan pengar, men fick inte ett öre.

– Jag tycker det var jättekul att jobba som dramatiker på skola. Normalt är jag livrädd för att framträda i en stor klass på till exempel 30 elever, men nu var de ju bara åtta, så det gick bra, säger Cristina Gottfridsson.
– Det första besöket förmedlades av Centrum för dramatik. Sen fick ju vi två riktiga jobb som spin off-effekt av Centrums verksamhet, säger Cristina Gottfridsson. Hon menar slutligen att skolorna måste vara uppmärksamma på att de kan använda dramatiker i undervisningen.

Lennart S. Ohlsson